Om informationen i filmen

Nedan följer information om den information som används i filmen.

Hinderbelysning i filmen
De filmsekvenser med hinderbelysning är filmade i Beth utanför jönköping, Vindpark Sötterfällan som drivs av Eolus och ägs av den tyska pensionsstiftelsen KGAL.

Om isbeläggning på bladen
Området som vindkraftverken planeras i är ca 1,3 km brett på bredaste stället mellan rv40 och gamla parallellvägen.

Bedömning om vilket avstånd som kan anses vara lämpligt behöver göras i varje enskilt fall eftersom det är beroende av flera olika parametrar, bland annat väder och de lokala nedisningsförhållandena för platsen och vindkraftverkets navhöjd. Lämpligt avstånd kan i vissa falla vara upp till flera hundra meter.

Arbetsmiljöverket

Isbeläggning inträffar normalt när rotorbladen kyls ner vid rotation i samband med fuktigt väder och kyla. Oftast uppstår den på vindkraftverk placerade i fjälltrakterna, men kan även drabba parker längre söderut.  Isen gör att vindkraftverkens effektivitet minskar och det kan också utgöra en säkerhetsrisk. Risken består av att is kan lossna från ett snurrande rotorblad och på så vis slungas i väg, så kallade iskast.

– Norr om Dalälven så dyker dom här fenomenen upp. Vid is så fångar vingarna inte vinden lika bra på grund av sämre aerodynamik. Det uppstår även ökade vibrationer, turbulens och obalanser, som ökar slitaget, säger Stefan Skarp. Han tillägger att risken för iskast kan innebära en fara för personalen, vilket i sin tur påverkar när isproblemen kan åtgärdas. 
– Det kan uppstå ett läge där turbinerna står stilla men tekniker utsätts för risk så att felen inte kan åtgärdas.

En park som varit hårt drabbad denna vinter är Øyfjellet (400 MW) i Nordland, Norge, som under en månads tid haft begränsad produktion till följd av isbildning.

Montelnews

Nedisning av rotorbladen sker vid temperaturer under 0 grader och framför allt vid högre luftfuktighet och när molnen står lågt. Riskerna att träffas av fallande eller kastad is är generellt väldigt små. Man ska vara aktsam vid lägre temperaturer och då det finns snö och is i parken. Störst risk är det inom de närmaste tiotalet meterna runt tornet och få isbitar har setts längre än 100 meter från något vindkraftverk. Vid risk för eventuell nedisning tar Vattenfall fram säkerhetsrutiner, exempelvis varningsskyltar och information till särskilt berörda. I sista hand kan det bli aktuellt att fälla vägbommar. Det pågår många olika forskningsprojekt för utveckling av metoder för att minska eller undanröja riskerna för iskast från rotorbladen genom uppvärmningsslingor och andra lösningar.

Vattenfall

Värt att notera är att Vattenfall inte anser att det är ett problem att begränsa allemansrätten och använder ett språkbruk som ”generellt väldigt små”, ”eventuell nedisning”, ”närmaste tiotalet metrarna”, ”få isbitar har setts” för att få det att låta mindre farligt.

Om bladen och mikroplaster
När ett blad slits släpper det ifrån sig mikroplaster, frågan är om det gör det i någon större mängd och om de mikroplasterna kan innehålla Bisfenol A. Det finns inga större undersökningar på hur mycket det rör sig om,  en rapport av Margaret Stack säger:

Det finns flera material-relaterade problem med vindturbinblad inklusive en viktig sak, erosion av bladens framkant. Erosion är ett slitagefenomen av ett vindturbinblad vilket resulterar i förlust av material och skador på ytor utsatta för regndroppar i det här fallet.

I rapporten finns bilder av plastpartiklar, som lossnat under modellförsöken och fallit till botten av bassängen där provet gjordes. 

En norsk rapport drar slutsatsen 62 kg mikroplaster per verk. Vilket inte alls är troligt då det skulle innebära att verket går på full effekt hela tiden och att slitaget baseras på ett prov från den yttersta delen av bladet som är den del av bladet som utsätts för mest slitage.

Men det är tydligt att det finns ett slitage på bladen och om ett blad slits så pass djupt att det når de delar som innehåller epoxy kommer mikroplasten innehålla Bisfenol A.

Slitage på en vinge från ett av Vestas verk i havsmiljö, https://www.youtube.com/watch?v=pPeuHepz-J0

Om vindkraftverkens hälsoeffekter
Informationen kommer från läkartidningen.se. Infraljud från vindkraftverk påverkar innerörat och utgör en möjlig hälsorisk för personer med migrän eller annan typ av central sentitisering. Tidigare vetenskapliga studier om vindkraftverk och infraljud har varit motsägelsefulla. De har därför inte varit tillräckligt trovärdiga vid planeringen av regelverket för etablering av vindkraftverk. Under de senaste åren har emellertid en ny insikt vuxit fram om central sentitisering, vilket ger en ökad förståelse för migrän, fibromyalgi och andra kroniska smärtsyndrom samt vissa fall av tinnitus och yrsel. Denna insikt har även betydelse för förståelsen av hur infraljud från vindkraftverk kan påverka hälsan. I flera studier har man funnit att boende nära vindkraftverk oftare har allvarliga sömnstörningar och depression. Man har även funnit en ökad frekvens av yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet, huvudvärk, ökad aktivering av autonoma nervsystemet med mera.

Håkan Enbom
MD, PhD, ÖNH-specialist, otoneurolog, ­specialist på yrselsjukdomar

Inga Malcus Enbom
ÖNH-specialist, specialist på allergi och överkänslighetsreaktioner

Båda vid Cityhälsan ÖNH, Ängelholm

Om utländskt ägande
Från Svensk vindenergi:  År 2024, när de projekt vi känner till idag är i drift kommer det att se ut ungefär så här (andel av installerad effekt):

65 procent utländska ägare
35 procent svenska ägare
92 procent privat ägt
8 procent offentligt ägt
43 procent fonder, försäkringsbolag, investmentbolag och liknande
39 procent vindkraftsbolag
11 procent traditionella kraftbolag (oftast statligt eller kommunalt ägda)
7 procent Övriga
Det finns många mindre vindkraftsägare. Om man lägger ihop ägarna med mindre än 1 procent av den installerade effekten så kommer de tillsammans för drygt 42 procent av den installerade vindkraftseffekten år 2024.
 
Vindkraftsägare år 2024
 
Projektutvecklare står som ägare till projekt där uppgift om investerare ännu inte publicerats.
 
Ägare, andel i procent
CGN 6,6 %
SR Energy 4,4 %
Luxcara 4,4 %
Credit Suisse 3,9 %
Statkraft 3,2 %
EIPP 3,1 %
Prime Capital 2,7 %
Vattenfall Vindkraft 2,5 %
Skellefteå Kraft 2,2 %
Eolus Vind 2,2 %
APG 2,1 %
Rabbalshede Kraft 2,1 %
Ardian 2,0 %
Allianz 2,0 %
Enlight 1,7 %
TRIG 1,7 %
RWE Renewables 1,6 %
BlackRock 1,5 %
Asper 1,3 %
Holmen 1,1 %
KGAL 1,1 %
Fred. Olsen Renewables 1,1 %
InfraVia Capital Partners 1,0 %
GE Capital 1,0 %
Reichmut Infrastruktur 1,0 %
Övriga (mindre än 1 % vardera) 42,2 %


Om vindkraftens påverkan på elnätet

Från Teknikföretagen.

Vindkraften är ett intermittent kraftslag (dvs. väderberoende). Under 2021 producerades som mest drygt 49 procent av elen i Sverige av vindkraft (strax efter midnatt den 2 oktober). Detta medan andelen som minst var knappt 0,5 procent (morgonen den 27 december). Procentsatserna övriga timmar under året varierade kraftigt och följde vädrets nycker. Perioderna med lite respektive mycket vind kan dessutom vara relativt långa. Under hösten fick vi även erfara att dessa perioder alltför ofta samvarierade i stora delar av norra Europa. Vindkraft bidrar, till skillnad från de tidigare presenterade kraftslagen, med ett ökat behov av stödtjänster.

Från Mölndals energi:

I takt med att andelen förnybar energi ökar, uppstår nya utmaningar kopplade till balansen i elnätet. För att elsystemet ska fungera måste det hela tiden råda balans mellan produktion och förbrukning av el.

Eftersom det inte går att lagra el i stor skala måste den produceras i samma ögonblick som den förbrukas. Balans i nätet är alltså A och O. Samtidigt får vi en alltmer brokig energimix, där väderberoende energikällor som vindkraft och solceller gör det svårare att styra elproduktionen.

Förbrukningen är också svår att styra; en plötslig köldknäpp skapar till exempel ett ökat behov av uppvärmning. Trots svårigheterna att förutse både konsumtion och produktion, måste ändå balans råda. Det är en förutsättning för att kraftsystemet överhuvudtaget ska fungera och kunna leverera el. Störningar i balansen riskerar att skada eller helt slå ut teknisk utrustning.

Svenska kraftnät ansvarar för balansering av hela det svenska kraftsystemet. Rent praktiskt sker det från Svenska kraftnäts kontrollrum där kraftsystemet övervakas konstant. Balansen regleras både automatiskt i systemet och manuellt genom olika verktyg för produktions- och förbrukningsreglering.

En annan del av balansarbetet står elleverantörerna för. Ibland läggs arbetet ut på en extern part. Den balansansvarige har ett avtal med Svenskt kraftnät och ansvarar ekonomiskt och planeringsmässigt för att tillföra lika mycket el till kraftsystemet som kunderna förbrukar.

Frekvensen är ett mått på och ett resultat av hur väl produktion och användning av el är i balans. För att kraftsystemet ska fungera måste frekvensen inom elnätet hela tiden hållas inom snäva gränser. Sveriges elnät är så nära sammankopplat med elnät i övriga Norden att vi i princip är synkroniserade. Hela det nordiska kraftsystemet balanseras mot en frekvens på 50 hertz (Hz). Om förbrukningen är högre än produktionen sjunker frekvensen; om produktionen är högre än förbrukningen stiger frekvensen.

När obalans mellan produktion och förbrukning uppstår ändras frekvensen. Den kraftiga utbyggnaden av förnybara energikällor, främst vindkraft, skapar nya problem för elsystemet. Stora mängder vind- och solel leder till en sämre stabilitet när det gäller att hålla frekvensen rätt. Det här beror på att dessa energisorter inte bidrar med den så kallade svängmassa som behövs för att ge tröghet i nätet när frekvensen i nätet ändrar sig. Svängmassa är en egenskap i kraftnätet som avgör hur mycket nätfrekvensen förändras vid en obalans mellan tillförd och förbrukad energi. Det kan beskrivas som en inbyggd tröghet. Ju mindre svängmassa som finns, desto svårare blir det att stabilisera frekvensen vid en stor störning.

Olika energiproducenter har väldigt varierande möjligheter att reglera frekvensen genom svängmassa. Det är främst turbiner och generatorer i vattenkraftsanläggningar och kärnkraftverk som bidrar med svängmassa; tunga roterande delar som ger en tröghet i kraftsystemet.

När el produceras via kärnkraft eller kraftvärme går det alltså enkelt att alltid hålla jämn frekvens och ingen behöver tänka på reglering överhuvudtaget. Vattenkraft behöver regleras, men då handlar det bara om att släppa på lite mer vatten. I dag sköts den nordiska frekvensregleringen till största delen av vattenkraft.

Med en förändrad produktionsmix ändras förutsättningarna att balansera kraftsystemet. Sverige har de senaste åren ökat andelen el från vind rejält och lär fortsätta ytterligare vilket innebär mer förnybar energi. Samtidigt leder utvecklingen alltså till försämrad frekvensstabilitet. 

Kraftsystemet blir alltmer komplicerat att balansera i och med förändringar i konsumtion, lägre andel planerbar elproduktion och mer elöverföring mellan länder.

Rulla till toppen